Jag var väl cirka 5 år när jag halkade på trampan på cykeln och fick en spricka i käkbenet. Iväg till sjukhuset med munnen på gavel - kunde inte stänga den. På sjukhuset fick en läkare fast den. Övernattade i två nätter på vuxenavdelningen.

På dagen satt jag i en skötares famn och grät. Mamma kom och jobbade på sjukhusets apotek och hälsade på mig på lunchrasten. Det var mer än 20 år senare jag hörde, att hon skulle ha jobbat där oberoende! Trodde alltid det var för min skull. Fick komma hem och till min glädje sade läkaren, att jag en tid bara fick äta soppa och glass.

- Mikaela

20.7.2021 Redaktion_Toimitus