Projektkoordinatorn bollar både projektarbete och stickprojekt

Jenni TynjäläVad har Aster Botnias projektkoordinator Jenni Tynjäläs arbete och en sticksöm gemensamt? I bägge måste man klara av att lämna något halvfärdigt.

Vad består projektkoordinatorns arbetsuppgifter av?
Mina uppgifter består av att bistå projektchefen med det operativa ledningsarbetet. Aster Bothnia är ett enormt projekt och projektchefens arbete är därmed också omfattande och en människas arbetstimmar räcker inte till. Till mina uppgifter hör exempelvis planering av olika processer inom projektet, uppgifter i anslutning till introduktion och ekonomi. Jag fungerar även som Aser Bothnias riskhanteringschef och ansvarar alltså för riskhanteringens genomförande inom projektet.

Vad har du på din att-göra-lista för tillfället?
Just nu håller jag bl.a. på att uppdatera introduktionsmaterialet för regionens substanssakkunniga tillsammans med projektets resursansvariga, utbildningschef och kommunikationsexpert. Nya projektarbetare påbörjar inom de närmsta dagarna sitt arbete så jag skall också ge dem deras introduktion. Också riskhanteringens olika processer kräver precisering, så dessa ska också gås genom och uppdateras.

Du arbetade tidigare som avdelningsskötare vid VCS. Hur har du nytta av din tidigare arbetserfarenhet i arbetet som projektkoordinator?
Att leda andra förutsätter en förmåga att leda sig själv och det är viktigt också i mina nuvarande uppgifter. Arbete finns och blir över, så man måste kunna planera och följa sin planering så att rätt saker blir gjorda i rätt tid. Å andra sidan behövs samarbetsförmåga för det här arbetet kan man inte göra ensam. I det här skedet är den största insikten nog att man bör kunna visa sig själv sina arbetskamrater samt arbetsgemenskapen en viss ödmjukhet och barmhärtighet. Utmaningar kommer alltid finnas och samtidigt som man gör det man kan, måste man också kunna acceptera att saker och ting lämnar halvfärdiga. På så sätt har man en lugnare och mer hoppfull tillvaro, vilket i sin tur reflekteras på allt annat.

Vilka är enligt dig de tre viktigaste sakerna, som Österbottens yrkesutbildade inom social- och hälsovården behöver veta om Aster Bothnia i det här skedet?
Det absolut viktigaste är att du nu kan vara med och påverka ditt framtida arbete i en sällan skådad omfattning. Genom att delta i Aster Bothnia –projektet är du med och planerar nya, gemensamma processer för social- och hälsovården i Österbotten och samtidigt också ett modernt klient- och patientdatasystem. Jag vet av erfarenhet att de yrkesutbildades vardag är hektisk, speciellt i dessa undantagstider vi lever i nu, men utvecklingsarbetet ska ses som en satsning på framtiden. Regionens yrkesutbildade inom social- och hälsovård – de bäst sakkunniga på sitt arbete – har nu möjlighet att planera hur vi arbetar inom några år.

Det är också viktigt att förstå, att projektarbetet görs stegvis och under en lång tid. Det här är ett maratonlopp, inte en kort sprint. Alla social- och hälsovårdsfunktioner kommer under projektets gång att gås genom, men arbetet sker ett steg i taget. Alla som anmält sig till projektarbetet är alltså inte alla samtidigt aktiva i utvecklingsarbetet, utan ibland får en del sitta på avbytarbänken och vänta på sin tur. Det krävs också tålamod då arbetet inom ens eget kunskapsområde inte verkar gå framåt.

Genom att delta i projektarbetet kan man dra omedelbar nytta till sig själv och sin arbetsgemenskap. De sakkunniga som deltagit i höstens arbetsgrupper har upplevt att det varit givande att ges möjligheten att diskutera med dem som arbetar med samma uppgifter i andra organisationer och utbyta idéer och erfarenheter sinsemellan.

Någon kanske har råkat se dig sitta med en sticksöm vid exempelvis projektkontorets virtuella kaffestund. Vad har du på din sticksöm just nu?
Stickorna har säkert synts till i skärmen! Stickning ligger mig varmt om hjärtat och det är ett sätt för mig att fokusera tankarna på mötesagendan. Då händerna är sysselsatta så springer inte tankarna iväg.

Däremot på fritiden så fungerar stickningen som en slags återhämtning för mig. Det är avkopplande då maskorna flyttar från en sticka till den andra. Samtidigt resulterar det i något vackert och praktiskt till mig själv eller någon annan! Vanligtvis är de halvfärdiga projekten flera, men för ovanlighetens skull har jag bara ett stickprojekt på gång, nämligen ett par flätmönstrade yllebyxor till mig själv. Nästa projekt blir nog en ny tröja till min pappa.

Tillbaka till projektnyheter