Interprofessionellt lärande (IPL, Interprofessional learning) är ett nytt pedagogiskt sätt att lära sig team- och kommunikationsfärdigheter. Enligt forskning och Vasa centralsjukhus system för anmälning av farliga situationer (HaiPro) beror merparten av de negativa händelserna på brister i kommunikation och samarbetet mellan olika yrkesgrupper. Då studerande redan under grundutbildningsfasen får lära sig de färdigheter som krävs för ett fungerande teamarbete har de lättare att anamma de samarbetsfärdigheter som krävs i det kliniska arbetet. I den här undervisningsmetoden lyfter man fram de roller som olika yrkesgrupper har i arbetslivet och därigenom fördjupas de studerandenas förståelse för den andra yrkesgruppens arbete. Ingen yrkesgrupp kan ensam bemöta patienters och klienters varierande behov.

 

Studerandena fick en positivare attityd till interprofessionellt lärande

I ett pilotprojekt som arrangerades på våren 2016 på Vasa centralsjukhus vårdavdelning T2 (ortopedi/traumatologi) deltog medicinestuderande från medicinska fakulteten vid Åbo universitet samt svensk- och engelskspråkiga sjukvårdsstuderande från yrkeshögskolan Novia. I projektet valde den kliniska läraren i medicin ut en patient bland de patienter som samtyckt till att delta i projektet, varefter den här patienten intervjuades och undersöktes av studerande som arbetade parvis. Därefter fick de i uppgift att utarbeta ett förslag till vårdplan för patienten. Under undervisningsronden presenterade studerandena sedan deras förslag till vårdplan för lärarna och diskuterade vårdlinjerna i team. Också klinikläraren i vårdarbetet deltog i mån av möjlighet i handledningen av studerandena. Efter undervisningsveckorna fick de studerande ge feedback om pilotprojektet.

På hösten 2016 fortsatte pilotprojektet på avdelning T2 och metoden introducerades också på två andra kirurgiska avdelningar (T3 och A3). På våren 2017 utvidgades projektet att omfatta också finskspråkiga vårdstuderande från Vasa yrkeshögskola. Nu på hösten 2017 är metoden i bruk på samtliga ovan nämnda vårdenheter och prövas dessutom på barnavdelningen i modulerna A8 och A9. Dessutom planerar man nu att introducera metoden på andra enheter.

Den respons som insamlats om det interprofessionella lärandet av både studerande och personalen har varit positiv och har i mån av möjlighet tillgodogjorts vid utvecklandet av metoden.

 

Enligt den inkomna responsen upplevdes följande delområden mest ändamålsenliga:

–     De allmänna introduktionerna

–     Mötet med personalen och inställningen till de studerande

–     Samarbetet med arbetsparet

–     Kommunikationen och samarbetet mellan yrkesgrupperna

–     Kvaliteten på handledningen och undervisningen.

 

Framförallt möjligheten att bekanta sig med arbetsparet och utvecklandet av det interprofessionella samarbetet upplevdes som nyttigt. De studerande upplevde att arbetsmetoden stärker och förtydligar deras egen roll som medlem av arbetsgemenskapen samt gav motivation och mod att delta ännu aktivare i vården av patienten redan som studerande. Under försöket upptäckte de studerande också hur mycket de kan dra nytta av varandras kunnande och information om patienten och således bli ett arbetspar som kompletterar varandra. Dessutom ansåg man det viktigt att vårdplanen diskuteras tillsamman med patienten i patientens närvaro. Inställningen hos studerandena i de bägge yrkesgrupperna blev under projektets gång mera positivt till det interprofessionella lärandet. De studerande upplevde att interprofessionellt lärande borde inbakas i studietiden i sin helhet – också under praktikperioderna.

 

Studerandes kommentarer om ändamålsenligheten:

 ”Bra början på något stort.”

”Ett bra initiativ som jag nog rekommenderar att ska fortsätta!”

”It help me understand my role as a nurse student and gave me the confidence and motivation to be more critical and try to know more about the patients.”

”Keskustelu potilaan läsnä ollessa, potilaan omista sekä hoidon tarpeesta.”

”Mielestäni parasta oli se, että tätä on yleensä lähdetty toteuttamaan. Sairaanhoitajien kanssa oli mukava tehdä yhteistyötä.”

”Ideana hyvä. Hoitajaopiskelija oli seurannut potilasta pidemmän ajan päivän aikana ja hänellä oli sitä kautta jotain tietoa helposti kysyttävissä.”

”Yhteistyö.”

”Oli mukava yhdessä hoitaja-opiskelijakollegan kanssa tutkia potilas.”

 

Enligt responsen kunde följande delområden ännu utvecklas:

–     Målen, tillvägagångssätten och instruktionerna kunde förtydligas

–     Patienterna kunde involveras i planeringen av deras egen vård i en större utsträckning

–     Tydligare rollfördelning och klassificering av uppgifter

–     Den praktiska samordningen på enheterna

–     Mer diskussion under undervisningsronderna

–     Mer tid för undersökning av patienten och planering av vården i teamet.

 

Dessutom upplevde man att den bästa tidpunkten för att introducera metoden för medicinstuderande är i inledningsfasen av de kliniska studierna.

 

Studerandes kommentarer om utvecklandet av metoden:

 ”Selkeämpi roolijako ja tehtävä.”

”Enemmän aikaa perehtyä potilastapaukseen alussa. Heti tieto kuka potilas on varattu tehtävään.”

”Enemmän informaatiota ennen ipl toimintaa mistä tässä on kyse.”

”Yhteistyö hoitajien kanssa on hyvä idea, mutta toteutus ehdottomasti paljon aikaisemmin. Kaikilla käytännössä jo työkokemusta, jossa tämän merkityksen oppii pakostakin.”

 

Mot ett genuint samarbete

Lanseringen av det interprofessionella lärandet har framhävt att det trots den strama tidtabellen under undervisningsperioderna är möjligt att inbaka interprofessionellt lärande och inlärande i undervisningsprogrammet bara det organiseras väl. Inställningen hos undervisningspersonalen och en fördomsfri inställning hos yrkespersonerna samt det pedagogiska stöd som de erbjuds spelar en viktig roll för lanseringen av en ny pedagogisk undervisningsmetod. Utvecklandet av undervisningen kräver inte alltid stora ekonomiska investeringar, utan en bearbetning av befintliga strukturer kan också räcka till för att uppnå ett önskat resultat. Ofta upplever studerande det som berikande och nyttigt då de får vara med och utveckla de praktiska undervisningsperioderna inom hälso- och sjukvårdsorganisationen.

Det interprofessionella lärandet är förknippat med många utvecklingsmöjligheter. Undervisningsinnehållet kan utvidgas och göras mångsidigare utgående från vårdenheternas behov och verksamhetsmöjligheter. Hittills har vi bland annat förtydligat de anvisningar som ges till studerande, fört diskussioner tillsammans med anställda om hur metoden kunde skräddarsys för att bättre lämpa sig för olika enheter samt utarbetat skriftliga anvisningar för olika enheter. Målet är att vi fortsättningen ska kunna tillämpa denna metod på samtliga kliniska vårdenheter där man erbjuder studerandehandledning, men också inkludera studerande från andra områden. Tanken är att undervisningsverksamheten ska utvidgas genom diskussioner med representanter för undervisningspersonalen, överskötarna och överläkarna.

Ingen yrkesgrupp kan ensam bemöta patienternas varierande behov. För att trygga vårdkvaliteten måste samarbetet mellan olika yrkesgrupper löpa obrutet samtidigt som kunnandet hos varje yrkesgrupp bör tillgodogöras. Enligt vår erfarenhet är interprofessionellt lärande ett ypperligt sätt att tackla denna utmaning. Det viktigaste är att erbjuda studerande från olika yrkesgrupper en möjlighet till interprofessionellt samarbete och få teamarbete till att bli ett självklart tillvägagångssätt redan under studietiden.

 

13.10.2017 sairaanhoidonhallinto