Text: Infektionsöverläkare Juha Salonen

Den nya lagen om smittsamma sjukdomar (1227/2016) som beretts i flera år trädde i kraft i början av mars. Lagen kompletteras genom förordningen om smittsamma sjukdomar (146/2017) och förordningen om vaccinationer (149/2017). Syftet med den nya lagen liksom med den tidigare lagen är att förebygga smittsamma sjukdomar och spridningen av dem samt deras negativa konsekvenser för människor och samhället. De väsentligaste förändringarna i jämförelse med den tidigare lagen anknyter till uppföljningen och bekämpningen av vårdrelaterade infektioner och mikrober som är resistenta mot läkemedel. I den nya lagen strävar man efter att främja bekämpningen av vårdrelaterade infektioner exempelvis genom att effektivera vaccinationsskyddet hos personalen inom hälso- och sjukvården. Dessutom har de läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i kommuner och sjukvårdsdistrikt fått ökade befogenheter att besluta om nödvändiga åtgärder som måste vidtas i samband med bekämpningen av epidemier. Bekämpningen effektiveras också genom att aktörer som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar får ökade rättigheter att få information.

Vid klassificeringen av smittsamma sjukdomar indelas sjukdomarna i allmänfarliga och övervakningspliktiga smittsamma sjukdomar (tabell 1 och 2) samt i andra smittsamma sjukdomar av vilka vissa kräver kontinuerlig uppföljning på grund av den sjukdomsbörda eller epidemirisk som sjukdomen innebär för befolkningen. Termen övervakningspliktiga smittsamma sjukdomar ersätter den tidigare termen anmälningspliktiga smittsamma sjukdomar. Gruppen över allmänfarliga smittsamma sjukdomar har i jämförelse med den ursprungliga förordningen om smittsamma sjukdomar (786/1986) utökats med följande sjukdomar: hepatit E, H5N1 och H7N9 influensavirus av typ A, MERS samt mässling. Läkare och tandläkare måste anmäla smittsamma sjukdomar som hör till gruppen allmänfarliga och övervakningspliktiga smittsamma sjukdomar, förutom i de fall där sjukdomen är skriven i kursiv stil i tabellerna. I fortsättningen görs anmälan om smittsamma sjukdomar till THL i elektronisk form, men gamla anmälningsblanketter kan ännu användas till slutet av året.

I den nya lagen fastställer man att den systematiska och planenliga bekämpningen av vårdrelaterade infektioner ska skötas av förutom sjukhus även av verksamhetsenheter inom hälso- och sjukvården och socialvården där man tillhandahåller vård dygnet runt. Chefer för ifrågavarande verksamhetsenheter ska också följa upp förekomsten av mikrober som är synnerligen resistenta mot läkemedel och se till att antimikrobiella läkemedel används vederbörligt samt att patienter och anställda skyddas på ändamålsenligt sätt. Dessutom ska verksamhetsenheter inom den specialiserade sjukvården samt ovan nämnda verksamhetsenheter inom socialvården och hälso- och sjukvården delta i utredningar om förekomsten och bekämpningen av infektioner. Eftersom chefen för verksamhetsenheten, enligt lag, i dessa uppgifter ska bistås av sådana yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården som är insatta i bekämpningen av smittsamma sjukdomar, kommer ifrågavarande lagrum att leda till att de aktörer som redan från förr tilldelats dåligt med resurser och som i sjukvårdsdistriktet ansvarar för verksamhet som är förknippad med smittsamma sjukdomar att drabbas av en betydande tilläggsbörda. Ovanstående tilläggsskyldigheter kommer i och med den kommande vårdreformen att kräva avsevärt bättre satsningar på bekämpningen av smittsamma sjukdomar, men också en avsevärd ökning av att antalet vakanser för infektionsläkare och hygienskötare.

I fråga om vaccinationer inrymmer den nya lagen om smittsamma sjukdomar många förändringar. Det är fortfarande frivilligt att delta i vaccinationer i Finland. Kommunerna ska ordna vaccinationer i enlighet med det nationella vaccinationsprogrammet, men ska dessutom i fortsättningen också ordna vaccinationer som inte ingår i det nationella vaccinationsprogrammet. Dylika vaccinationer är exempelvis de allmänna vaccinationer (såsom pandemivaccinationer) som statsrådet beslutat om, nödvändiga vaccinationer som ordinerats av läkare på grund av någon bakomliggande primär sjukdom samt vaccinationer som anknyter till resande. Kommunen får inte uppbära någon avgift för dessa vaccinationsbesök. En läkare ansvarar alltid för planeringen och genomförandet av vaccinationsverksamheten, men vaccinationer kan under uppsikt av en läkare ges av hälsovårdare, sjukskötare eller barnmorskor som fått behövlig vaccinationsutbildning.

Handläggningen av vaccinationsbiverkningar överförs från THL till Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet Fimea. Även biverkningar som är förknippade med vaccinationer ska i fortsättningen anmälas direkt till Fimea.

Det nationella vaccinationsprogrammet kompletteras med vaccination mot vattkoppor. En vaccinationsserie bestående av två doser erbjuds alla barn i åldern 1,5–11 år som inte har haft vattkoppor. I fortsättningen är de som bor stadigt på Åland eller i Pargas och Simo berättigade till gratis TBE-vaccin, men också alla som fyllt 3 år och som vistas minst 4 veckor på ovan nämnda orter.

Personalens vaccinationsskydd mot vissa smittsamma sjukdomar är det viktigaste sättet att förebygga sjukhusrelaterade infektioner. Genom att effektivera vaccinationsskyddet bland personalen inom hälso- och sjukvården kan man indirekt skydda de riskpatienter som är utsatta för allvarliga följder av smittsamma sjukdomar. Sådana riskpatienter är exempelvis patienter med immunbrist, barn i spädbarnsålder, äldre personer, gravida kvinnor samt patienter som lider av olika kroniska sjukdomar. Enligt 48 § i lagen om smittsamma sjukdomar ska vårdanställda som vårdar patienter som är utsatta för allvarliga följder av smittsamma sjukdomar ha ett skydd mot dessa infektioner antingen via vaccination eller via genomgången sjukdom. Personal som vårdar riskpatienter inom hälso- och sjukvården och socialvården ska ha ett skydd mot mässling, vattkoppor och influensa. Dessutom förutsätts att personal som vårdar spädbarn har vaccinerats mot kikhosta. Kravet gäller förutom personal även studerande och personer som deltar i praktik. Vaccinationerna av personalen sköts av företagshälsovården och vaccinationerna av studerande av studenthälsovården.

I och med att det frivilligt för personal som deltar i patientarbete att vaccinera sig är det i praktiken arbetsgivaren som ska se till att man i vården av ovan nämnda riskpatienter inte använder sig av personal som inte har ett skydd mot ifrågavarande smittsamma sjukdomar. I de tolkningsanvisningar som THL utfärdat uppmanas arbetsgivarna att precisera de utrymmen där man på sjukhuset vårdar ifrågavarande riskpatienter. Det som blir ett problem är att både patienter och anställda numera ofta rör sig mellan olika enheter på sjukhuset. Dessutom kan man i samband med överbelastning bli tvungen att placera patienter också på sådana avdelningar där de i normala fall inte skulle bli vårdade. I praktiken blir man tvungen att vårda riskpatienter, vars antal hela tiden är tilltagande, på synnerligen olika enheter. Därför utgör hela sjukhuset i praktiken ett utrymme där patienter kan utsättas för smittsamma sjukdomar och deras allvarliga följder. I princip skulle det vara i lagens anda att all personal som deltar i patientarbete skulle ha ett skydd mot infektioner via vaccination (eller genomgången infektion). Enligt lagen om smittsamma sjukdomar ska personalens vaccinationsskydd ha bekräftats senast 1.3.2018. I och med det här har man skickat en förfrågan om vaccinationsskydd till personalen på centralsjukhuset. Ifrågavarande förfrågan ska returneras i ett slutet kuvert till företagshälsovården som vid behov kompletterar ett bristfälligt vaccinationsskydd.

Arbetsgivaren måste med stöd av den nya lagen kräva ett intyg av arbetstagaren att hon eller han inte lider av tuberkulos i andningsvägarna om hon eller han utför sådana uppgifter i vilka följderna av att tuberkulosen sprids är allvarligare än normalt. En utredning krävs alltid innan anställningsförhållandet inleds om det finns en grundad anledning att misstänka att arbetstagaren lider av tuberkulos. En grundad anledning är långvarig vistelse i ett endemiskt område eller någon annan särskild exponering för tuberkulos. Ifrågavarande utredning krävs på verksamhetsenheter inom socialvården och hälso- och sjukvården samt i vården av barn under skolåldern. En utredning krävs också av personer som är verksamma på arbetsplatsen utan anställning (t.ex. praktikanter) och den görs i samband med anställningsgranskningen. En motsvarande utredning krävs också i fråga om salmonellos av personer som är verksamma i uppgifter där risken för att salmonellasmittan sprids är större än normalt.

I den nya lagen om smittsamma sjukdomar har befogenheterna för de aktörer som ansvarar för smittsamma sjukdomar utvidgats vid bekämpningen av epidemier som förorsakas av smittsamma sjukdomar. Om det är nödvändigt för förebyggandet av spridningen av en epidemi kan en läkare som ansvarar för smittsamma sjukdomar i kommunen och sjukvårdsdistriktet fatta beslut om att den som insjuknat ska utebli från sitt arbete, dagvårdsplatsen eller läroanstalten. I dylika fall kan man enligt lag också ansöka om ersättning för inkomstbortfall i form av en dagpenning för smittsamma sjukdomar. Andra sätt att begränsa spridningen av en epidemi är karantän och isolering, som kan vidtas oberoende av personens vilja. Ett kommunalt organ som ansvarar för bekämpningen av smittsamma sjukdomar i sitt område kan besluta att läroanstalter och daghem ska stängas, om det är nödvändigt för att förhindra spridningen av en allmänfarlig smittsam sjukdom.  

Den nya lagen om smittsamma sjukdomar bidrar avsevärt till att bekämpningen av smittsamma sjukdomar effektiveras men också till att de aktörer som ansvarar för bekämpningen av infektioner får nya befogenheter. Det som är nytt i lagen är den särskilda uppmärksamhet som man fäster vid bekämpningen av vårdrelaterade infektioner och mikrober som är resistenta mot läkemedel. Det som i vårt land hämmar förverkligandet av dessa goda intentioner är att bekämpningen av smittsamma sjukdomar tilldelats bristfälliga resurser, varför dessa vid första tillfälle borde korrigeras. Dessutom utgår man i lagen fortsättningsvis från den centrala roll som kommuner och sjukvårdsdistrikt spelar vid bekämpningen av smittsamma sjukdomar, varför man sannolikt redan inom de närmaste åren blir tvungen att omarbeta lagen i och med att den kommande vårdreformen bygger på en landskapsmodell.

Allmänfarliga smittsamma sjukdomar

  1. sjukdomar som orsakas av EHEC-bakterien,
  2. hepatit A,
  3. hepatit E,
  4. sjukdomar som orsakas av subtyp H5N1 eller H7N9 eller en annan ny eller sällsynt subtyp av influensavirus av typ A,
  5. smittkoppor,
  6. kolera,
  7. syfilis,
  8. difteri,
  9. tyfoid, paratyfoid och andra sjukdomar som orsakas av bakterier som hör till typen salmonella,
  10. svår allmän infektion och hjärnhinneinflammation som orsakas av meningokock,
  11. mjältbrand,
  12. polio,
  13. pest,
  14. SARS och MERS,
  15. shigellarödsot,
  16. tuberkulos,
  17. mässling,
  18. Ebola, Lassa, Marburg och Krim-Kongo hemorragisk feber och andra hemorragiska febrar som orsakas av virus.

Övervakningspliktiga smittsamma sjukdomar

  1. botulism,
  2. Creutzfeldt-Jakobs sjukdom,
  3. echinokockos,
  4. svår allmän infektion och hjärnhinneinflammation som orsakas av hemofilus,
  5. hepatit B,
  6. hepatit C,
  7. kikhosta,
  8. hivinfektion,
  9. klamydiainfektioner som sprids vid könsumgänge,
  10. gula febern,
  11. legionellos,
  12. listerios,
  13. lepra och annan mykobakteriesjukdom än tuberkulos,
  14. malaria,
  15. svår allmän infektion och hjärnhinneinflammation som orsakas av pneumokock,
  16. fästingburen hjärninflammation,
  17. rabies,
  18. rotavirusinfektion,
  19. schanker,
  20. påssjuka,
  21. tetanus,
  22. gonorré,
  23. röda hund.
06.03.2020 Redaktion_toimitus