© Vasa sjukvårdsdistrikt 2014.

Vårdkedjans ansvarsperson

Psykolog Laila Norrlund, Vasa centralsjukhus

 

Diagnos

Diagnos enligt ICD-10-klassifikationen

F98.2 Matvägran hos spädbarn och barn

  • Barnet vägrar äta och uppför sig extremt lynnigt i matsituationer, trots att omvårdnaden är rimligt bra, matutbudet är lämpligt och barnet inte har en organisk sjukdom.
  • Lindriga svårigheter vid ätande är mycket allmänna i spädbarnsåldern och barndomen (det förekommer lynnighet, förmodat underätande, förmodat överätande). Dylika symtom kan inte enbart anses vara tecken på sjukdom.
  • Med den här diagnosen avses tillstånd då ätsvårigheterna faller klart utanför normala variationer eller ätproblemen är kvalitativt avvikande.
  • Med den här diagnosen avses inte tillstånd, då barnet tar emot mat från andra vuxna än den stadigvarande vårdaren.
  • Till störningen kan höra uppstötningar, men behöver inte förekomma, (upprepad uppstötning av maten till munnen utan illamående eller gastrointestinal sjukdom).
  • Fastän alla kriterier inte skulle uppfyllas, kan man göra en remiss till specialsjukvården på basen av svåra symtom.

Diagnostiska kriterier

  • Barnets ätande är återkommande inadekvat eller det förekommer återkommande uppstötning av maten eller regurgitation
  • Barnets vikt ökar inte, vikten går ner, eller barnet har en annan anmärkningsvärd störning i hälsotillståndet under minst en månads tid. (Då kortvariga ätstörningar är allmänna, kan man förutsätta att symtomen räcker minst tre månader.)
  • Störningen börjar före sex års ålder.
  • Barnet har ingen annan mera omfattande psykisk störning enligt ICD-klassifikationen t.ex. beteendestörning. Intellektuell utvecklingsstörning (F70-F79) kan vara samtidig diagnos.
  • Det konstateras inte sådan organisk sjukdom, som kan förklara misslyckandet med ätandet.

Grundläggande undersökningar inom primärhälsovården

  • födoanamnes: är matens mängd, kvalitet och timing åldersadekvat, måltidsställning, måltidsatmosfären
  • vad är barnets dagsrytm
  • barnets psykosociala utveckling, stressfaktorer i familjen, mammans eventuella sjukdomar, t.ex. ätstörning hos mamman
  • barnets motoriska utveckling, somatisk och neurologisk status, tillväxtkurva, observation av munområdets motorik
  • symtom och debuttidpunkt, bekymmer
  • konstaterade sjukdomar, pågående medicinering
  • konsultation hos personal med specialkompetens inom primärvården (näringsterapeut, psykolog, småbarnsfamiljearbetare, talterapeut) i enlighet med möjligheterna.
  • Barnets hälsovårdare fungerar som nätverkets kontaktperson.

Vägledning och stöd för familjen inom primärhälsovården

  • matregler: måltidsrytm, måltider, mellanmål, dryck
  • vid behov energitillägg åt barn som växer dåligt
  • smaklig, enkel, färggrann mat som motsvarar ålder och utvecklingsstadium
  • gynnsam, lugn atmosfär, positivt gensvar, framåt med små steg
  • stödande av föräldraskapet, både vad gäller kunskap och färdighet, kontrollera kunskaperna (t.ex. matlagning).
  • Föräldrarnas otrygghet i situationen skall beaktas.
  • Möjlighet till tätare rådgivningsbesök och/eller hembesök då problem uppträder.

Efter barnets första år är samarbete med personalen inom småbarnsfostran mycket viktigt

Samarbete med socialvården

Behovet av samarbete mellan barnrådgivning och socialvård bör beaktas. Kommunala socialarbetares möjlighet att hjälpa familjen i problemsituationer.

Samarbete med tredje sektorn

Ätstörningsförbundet i Finland rf - Syli ry >>

Mannerheims Barnskyddsförbund >>

Indikationer för remiss till specialsjukvården

Till barnpsykiatri

  • störning i barnets anknytningsförmåga
  • misstänkt depression hos barnet
  • misstanke om störning i interaktionen mellan barnet och föräldern. Här kan t.ex. psykisk sjukdom hos mamman eller andra psykosociala riskfaktorer i familjen inverka.

 

Till barnsjukdomar

  • dåligt näringstillstånd
  • misstanke om somatisk sjukdom bakom ätsvårigheterna: funktionella fel, GER, födoämnesallergier, hjärtfel, lungsjukdomar, metaboliska sjukdomar, svår förstoppning

 

Till barnneurologi

  • misstanke om neurologisk sjukdom: CP-skada, muskelsjukdomar
  • misstanke om omfattande utvecklingsstörning, med tillhörande ätproblem

Behövliga remissuppgifter

  • Barnets anamnes (familjesituation), status samt läkarens bedömning av tillståndet
  • Tillväxtkurvor, blodprovsvar och tidigare utredningsresultat
  • Utlåtanden, undersökningsresultat, sakkunnigas bedömningar (t.ex. LENE, dvs. bedömning av neurologisk utveckling för barn i lekåldern)

Konsultationer inom specialsjukvården

  • Konsultationer mellan specialområdena
  • Konsultationer till personal med specialkompetens enligt behov:
    • Näringsterapeut: dietens tillräcklighet, mångsidighet, utökande av kosten
    • Talterapeut: det orala områdets mognad och utveckling. Ätandet i förhållande till barnets helhetssituation.
    • Psykolog: barnets psykiska utveckling, familjens interaktion, stöd åt föräldrarna
    • Småbarnsfamiljearbetare: hembesök, rådgivning åt föräldrarna.
    • Överföring till fortsatt vård

Överföringen till fortsatt vård

  • Överföringen till fortsatt vård efter specialsjukvårdens undersökningar bestäms individuellt.

De viktigaste uppgifterna i epikrisen

  • Diagnos och diagnosnummer
  • Det skall finnas en klar rekommendation om fortsatt vård och uppföljning. Rekommendation om när det eventuellt föreligger behov av ny remiss.
  • Tydlig arbetsfördelning: vilken uppföljning görs inom specialsjukvården och vilken inom primärvården, om vården fortsätter som samarbete.
  • Epikriskopia till vårdande läkare och vid behov till hälsovårdare och terapeuter, vid behov telefonkontakt.

Arbetsfördelningen mellan primärvården och specialsjukvården

  • Inom primärhälsovården kan man sköta de barn, vars inställning till ätande är bra, och vars somatiska tillstånd och funktionsförmåga förblir relativt bra.
  • Till specialsjukvården hör barn med svåra symtom.

Under barndomen är problem i anslutning till ätandet och beteendet i samband med ätandet vanliga i olika utvecklingsstadier. Största delen är lindriga och övergående, men också ett tecken på en störning som hotar hälsan och utvecklingen och som det är viktigt att upptäcka tidigt.

Uppdatering av vårdkedjan

Uppdatering av vårdkedjan görs med två års mellanrum.

Kedjans ansvarsperson ansvarar för uppdateringen och sammanställningen av utlåtanden från kommunerna.

Referenser

  1. Barnrådgivningen som stöd för barnfamiljer Handbok för personalen SHM 2005
  2. Hälsoundersökningar vid barnrådgivningen & inom skolhälsovården Metodhandbok THL opas 11/2014
  3. Neuvolatyön käsikirja
  4. Syömisen iloa leikki-ikäisen kanssa broschyr från Näringsterapeuternas förening, Dieettimedia
22.08.2017 Redaktion_Toimitus