Aino Luoma

Ålder: 28 år

Födelseort: Vasa

Utbildning: Utexaminerades som läkare på sommaren 2015,

studerat medicin i Danmark på Århus universitet. 

Fritidsintressen: Triathlon, sova, resa och laga efterrätter.

Bravuren är Ainos chokladfudge – en bombsäker kladdkaka!

Du utexaminerades som läkare sommaren 2015. Varför började du studera medicin?

Min mamma sa alltid att läkare är ett bra yrke. Ursprungligen började jag läsa gymnastik- och idrottsvetenskap i Jyväskylä. Men det var inte riktigt min grej, så istället sökte jag till Århus universitet för att läsa medicin. Jag hade kompisar som studerade på det universitetet och jag upplevde att det var dags att söka sig utanför Finlands gränser.

Jag är intresserad av de möjligheter som läkaryrket erbjuder och mångsidigheten. Som läkare får jag utmana mig själv, man blir aldrig helt fullärd – det finns alltid mer att lära sig. Läkarens arbete är inte heller bundet till en bestämd plats, utan det finns arbete så det räcker runt om i världen.

Vad har du tänkt specialisera dig inom?

Jag vet inte ännu. På Vasa centralsjukhus finns omfattande möjligheter, eftersom det finns specialiteter inom allt från inremedicin till kirurgi. Här är det lätt att pröva på olika specialområden och känna efter vad som känns bra!

Hur skiljer sig den danska och finska sjukhusvärlden från varandra?

Då jag studerade i Danmark fick jag bekanta mig med en annorlunda sjukhusmiljö. I Danmark lägger man stor vikt vid vårdkedjorna. Men i huvudsak är vardagen i de båda länderna rätt så lika.

Jag är en humoristisk person, och min humor passar finländare bättre än danskar. Även om jag pratar flytande danska kan jag uttrycka mig bättre i Finland.

Du är en känd triathlonist. Du har vunnit FM-guld men också tävlat på VM-nivå med framgång. Hur har du lyckats förena läkaryrket och proffsidrotten?

Jag började med triathlon på vårvintern 2014. Jag deltog i en Ironmantävling i Danmark och blev genast intresserad. Inom triathlon kan jag utmana mig på så många olika nivåer.

Ofta tränar jag efter jobbet. Jag är ingen morgonmänniska trots att jag ibland tränar simning om morgnarna. Jag tycker att det är lätt att kombinera arbetet med fritidsintressen, bara man i förväg har beslutat när och vad man ska träna. Idrotten ger mig också energi så jag orkar bättre i mitt jobb. Om jag ligger och drar mig hela dagarna är jag trött också på jobbet. Jag är en antingen-eller-person – antingen tränar jag ordentligt eller inte alls.

Det verkar som om du vill ha utmaningar och fart både på fritiden och i arbetslivet.

I läkararbetet tänder jag till i akuta situationer där besluten måste fattas här och nu. För då måste man lita på det man gör. Under långa jourpass krävs långsiktighet och ett starkt psyke. I triathlon spelar den fysiska styrkan en stor roll, men 30 procent av prestationen består av psykisk uthållighet. Det svåraste i triathlon är att komma igång med löpningen. Efter de första kilometrarna måste man ännu orka med de resterande 20 kilometrarna.

Jag är envis och uthållig till min natur. Tack vare mitt starka psyke orkar jag ibland göra långa arbetspass och dessutom gillar jag nattarbete. Utmaningar, situationer som avviker från det normala och som kräver snabba beslut är det bästa i mitt arbete. Naturligtvis skänker även framgång och patienternas tacksamhet glädje under arbetsdagen. 

Du reser mycket på grund av din hobby. Nästa höst åker du till Australien för att delta i VM i triathlon. Hur förhåller sig din arbetsgemenskap till din hobby?

Från och med i höst har jobbat på Vasa centralsjukhus lungavdelning. Vi har en bra vi-anda på avdelningen. Mina arbetskompisar peppar mig och har förståelse för att jag tränar regelbundet och deltar i tävlingar. Vi har många sportiga personer på vår avdelning, så träning är en del av vardagen för många av dem.

Du kommer ursprungligen från Vasa men har sett mycket av världen. Hur känns Vasa efter alla storstäder? Tänker du bli kvar i Vasa?

Det är svårt att säga, eftersom jag är lite av en ”extempore-typ”. Jag lever i stunden och planerar inte mitt liv så långt framöver, även om man kanske borde göra det. Vasa är ett bra ställe att bo på och här finns egentligen allt jag behöver. Ibland längtar jag nog lite efter storstadsvimlet, men å andra sidan kan jag ta mig till motionsspåret på en minut och till jobbet på fem minuter. Tillsvidare tänker jag alltså bli kvar i Vasa, eftersom jag trivs så bra här. Men vi får se vad jobbet för med sig i framtiden.

Text: Sini Rantanen, bild: Katja Lösönen

Karriärsberättelser

I vår bloggserie presenteras centralsjukhusets personal.
07.12.2015 VKSadmin