Elena Pellas

Född: Kursk, i centrala delen av Ryssland

Bor: Karperö, Korsholm (Vasaregionen)

Jobb:

Biträdande överläkare i obstetrik och gynekologi sedan 2004

Läkare inom obstetrik och gynekologi på Vasa centralsjukhus sedan 1999

Läkare i gynekologi och obstetrik, Ryssland, 1989-1993

Utbildning:

Särskild kompetens i reproduktiv medicin, 2011, Tammerfors universitet

Specialläkare i obstetrik och gynekologi, 2005, Tammerfors universitet

Medicine licentiat 1987, läkare i obstetrik och gynekologi 1989, Ryssland

Familj: Man, 20-årig son och katten Maggi

Intressen: Trädgårdsarbete och att vistas vid villan i Lillö

Äter helst: Ekologiska grönsaker och fisk

Dricker helst: Cappuccino

Favoritfilm: Jane Eyre (baserar på boken skriven av Charlotte Brontë)

Favoritmusik: Vivaldi, Fyra årstiderna

Varför ville du bli läkare?

Min pappa var läkare. Hemma pratade vi om olika sjukdomar och han hade alltid bråttom till någon av sina patienter. Pappa var en förebild för mig och tack vare honom kände jag att jag också ville hjälpa andra människor.

Varför valde du just gynekologi och obstetrik?

Jag har alltid tyckt om att använda händerna i mitt arbete. I praktiken stod valet mellan kirurgi och gynekologi. Jag valde gynekologi. Det är fantastiskt att hjälpa ett nytt liv till världen.

Vad går ditt arbete som specialläkare ut på?

I första hand hjälper jag barnlösa par att bli gravida. Inom endokrinologin jobbar jag med gynekologiska hormonella rubbningar. Det kan handla om unga kvinnor som drabbats av för tidig övergångsålder på grund av nedsatt äggstocksfunktion. Andra patienter med svåra former av endometrios kan behöva hormonell behandling. De vanligaste fallen utgörs av kvinnor som har problem med avvikande hårväxt, oregelbunden eller utebliven mens. Dessutom utför jag gynekologiska operationer och tar hand om komplicerade förlossningar.

Vad är bäst med ditt jobb?

Med hjälp av medicinsk kunskap och teknologi kan vi skapa ett nytt liv, ett barn, för föräldrar som i vissa fall aldrig kunde bli gravida på naturligt sätt. Det bästa är nog att få göra ett graviditetsultraljud för ett par som länge försökt få barn.

Det är också mycket intressant att jobba inom gynekologisk endokrinologi och behandla hormonella rubbningar. Om man upptäcker något avvikande finns det oftast en orsak och det är stimulerande att försöka hitta förklaringar till olika problem. Det finns svåra fall men oftast går det att hitta lösningen om man gräver tillräckligt djupt.

Hurdan ska man vara för att passa i ditt yrke?

Man måste vara tålmodig och ödmjuk oberoende av arbetssituationen. Jag tror att de viktigaste egenskaperna i läkaryrket överlag är att älska människor, ha en vilja att hjälpa behövande och bemöta dem som man själv vill bli bemött.

Vad är mest utmanande i ditt arbete?

Jag önskar att jag hade mer tid för varje patient. Med ett ständigt växande patientantal har man minde och mindre tid för var och en.  Eftersom folk skaffar barn allt senare i livet har ca 15 procent av paren svårigheter att bli gravida.  Av alla nyfödda barn i Finland under år 2011 har 4,2 procent kommit till tack vare barnlöshetsbehandlingar ( Institutet för hälsa och välfärd, 2013).

Oftast kan jag hjälpa mina patienter, men ibland måste jag göra dem besvikna.  Det är tungt att berätta dåliga nyheter. Det kan innebära en stor sorg och en chock för patienterna att få höra att de inte kan få barn. Då försöker jag förklara så gott jag kan och informera om alternativa möjligheter.

Hur trivs du på Vasa centralsjukhus?

Jag trivs bra på min arbetsplats. Vi har god kontakt med sjukhusledningen, som hjälper till att lösa problematiska frågor. De känner till våra utmaningar och gör allt vad de kan i nuvarande krävande situation. Jag har möjlighet att använda mina kunskaper i mitt arbete och utvecklas yrkesmässigt.

Vi har på Vasa centralsjukhus en sällsynt bred servicegrund på kvinnokliniken, då vi har specialister inom perinatologi, endokrinologi och gynekologiska cancersjukdomar. Det är vanligtvis endast universitetssjukhus förunnat. Det betyder att vi kan behandla ovanligt många besvär här utan att behöva sända patienterna vidare till ett universitetssjukhus.

Hurdan arbetsgemenskap har ni på er enhet?

Vi har en bra arbetsgemenskap inom gynekologi och förlossningar. Som kollegor stöder vi varandra i arbetet. Vi diskuterar med varandra om oklara och svåra patientfall. Då man är fler är det lättare att hitta lösningar. Vi har ett bra teamarbete även med sjuksköterskorna. Utan dem skulle det inte vara möjligt att utföra allt patientarbete.

Vad gjorde du innan du kom till Vasa?

Tidigare bodde jag i Belgorod, en stor stad i centrala delen av Ryssland, där jag också jobbade på ett sjukhus. Mina arbetsuppgifter var ganska liknande, men jag hade inte hand om barnlösa par eller endokrinologiska rubbningar.

Hur var det att flytta till Vasa?

Jag flyttade till Vasa eftersom jag träffade min man som är född här. Först lärde jag mig svenska via min man och på språkkurser. I samband med min specialkompetensutbildning i Tammerfors lärde jag mig finska.

Jag har alltid trivts i Vasa sedan jag flyttade hit. Naturen och skärgården är alldeles fantastisk. Vasa är en lämpligt stor stad och har ett bra läge nära havet.  

Text: Charlotta Järf, bild: Katja Lösönen

Karriärsberättelser

I vår bloggserie presenteras centralsjukhusets personal.
29.08.2017 Redaktion_Toimitus