Gun-Britt Herlin har vårdat hjärtan i fyra decennier

– Se här, kan du fatta hur antikt det här är? Det här var tidsbokningen på den tiden.

Gun-Britt Herlin, hjärtskötare på Vasa centralsjukhus, visar en bunt gulnade, rutiga pappersformulär där information om patienten ska fyllas i för hand. Vi sitter i hennes rum i D-flygeln, men det var i de utrymmen som idag är barnpolikliniken som hon inledde sitt arbete på sjuttiotalet. Karriären tog fart år 1974 då hon som nybliven hjälpskötare fick ett vikariat på intensiven. Efter avslutade sjuksköterskestudier och specialisering jobbade hon på hjärtavdelningen E4 och sedan år 1985 har hon haft tjänsten som hjärtskötare. När Gun-Britt nu går i pension i slutet av året 2016 har hon jobbat i nästan 40 år med hjärtpatienter på Vasa centralsjukhus.
– Egentligen kan man säga att hela den tid jag varit här har jag jobbat med hjärtpatienter. Det har varit ett otroligt givande arbete, just känslan att man vet att man kan hjälpa någon till ett bättre liv med de här åtgärderna och den här vården, säger Gun-Britt.

Till hjärtskötarens mottagning på Vasa centralsjukhus kommer patienter med kranskärlssjukdom och hjärtopererade patienter i olika skeden av vården. Patienterna får information om allt från vad det rent praktiskt betyder att hjärtopereras, till medicinering och återgång till arbetet. Hjärtskötaren rådgör också i i frågor om kost- och levnadsvanor och ger information om kurser och rehabilitering.

Från pensionssjukdom till ett normalt liv

Sedan Gun-Britt inledde sin karriär på sjuttiotalet har hjärtvården utvecklats en hel del. Detta syns inte minst i utrustningen: från att ha börjat med ett litet medicinskåp på avdelningen med några hyllor, skåp och ett kylskåp har man idag ett helt rum. Förut var patienter med hjärtsjukdom ofta intagen på avdelning. Det fanns inte samma teknik, medicinering och vårdåtgärder som det finns idag och ofta blev det patienten pensionerad, minns Gun-Britt.

– Jag har haft förmånen att se hur hjärtpatienternas livskvalitet förbättrats och hur otroligt bra hjärtvården har blivit. Nu är det korta vårdtider och sjukledigheter, patienterna jobbar och kan oftast leva ett normalt liv. De kan resa, vilket var nästan omöjligt förut. Vårdtiden var otroligt lång, upp till två veckor när det idag är runt 3-4 dagar.

Samarbete som gett goda resultat

Samarbete är ett ord som Gun-Britt återkommer till. Under årens lopp har samarbetet med tredje sektorn, Etelä-Pohjanmaan Sydänpiiri och Kust-Österbottens Hjärtdistrikt samt olika föreningar varit viktig.

Gun-Britt har även varit en drivande kraft och jobbat för att det idag finns en kontaktperson för hjärtpatienter på alla hälsovårdscentraler i sjukvårdsdistriktet. I början på nittiotalet var hon med och startade det som Finlands hjärtförbund kallar Förstahandsinformation (Ensitieto), en kurs till vilken alla patienter som genomgått ballongutvidgning eller blivit hjärtopererade får en kallelse.

– Det som är bra med kursen är att den också är för anhöriga, man ser i gruppen när vi samlas att anhöriga också har hemskt mycket frågor. Ofta sköter vi patienten men glömmer bort de anhöriga lite, så här är en möjlighet för dem också att delta.

Goda arbetskamrater och en arbetsgemenskap där alla drar åt samma håll, stödet från arbetsgivare och förmän samt att det varit ett självständigt arbete, räknar Gun-Britt upp som svar på frågan vad det bästa med hennes arbete varit. Pensionsdagarna tänker hon spendera med motion, resor, villaliv samt frivilligarbete för hjärtföreningen.

12.05.2017 VKSadmin