Normalt slår hjärtat 60-80 regelbundna slag i minuten. Vid ansträngning, när kroppen behöver mera syre, kan pulsen komma upp till 180 slag i minuten. Pulsen bestäms av sinusknutan som finns i höger förmaksvägg. Den bildar elektriska impulser som sprids längs speciella ledningsbanor till hjärtats övriga delar. Den elektriska impulsen får hjärtmuskeln att dra ihop sig. EKG (hjärtfilm) visar hur impulsen sprids i hjärtat och om det föreligger rytmstörningar.

Extraslag:

Hjärtrytmen är inte alltid regelbunden, också ett friskt hjärta kan ibland slå extra slag. Det känns som om hjärtat hoppar upp mot halsen och hoppar över ett slag. Dessa extraslag är normala och ofarliga. Ofta kan rytmstörningar ha att göra med en hjärtsjukdom, t.ex. kranskärlssjukdom, och då man behandlar denna försvinner också rytmstörningen.

Om rytmstörningen börjar kännas obehaglig och stör det dagliga livet är det skäl att få den undersökt, likaså om man drabbas av hjärtklappning som inte ger med sig. Om pulsen blir långsam och det börjar svartna för ögonen eller om man svimmar bör man söka sig till läkare genast, eftersom det då kan handla om en allvarligare störning i retledningsbanan som kan kräva insättning av en pacemaker.

Förmaksflimmer:

Förmaksflimmer är en av de vanligaste rytmstörningarna. Det innebär att muskelfibrerna i hjärtats förmak drar ihop sig oregelbundet: de flimrar och de elektriska impulser som går vidare till hjärtats kamrar blir oregelbundna och ryckiga. Man kan få symtom som:

  • hjärtklappning
  • obehagskänsla i bröstet
  • andnöd
  • trötthet 
  • eventuell bröstsmärta

En del känner inte alls av förmaksflimret.

Ofta hittas ingen orsak till flimret, men t.ex. kranskärlssjukdom, högt blodtryck och sköldkörtelsjukdomar kan vara orsaken.

Behandling av förmaksflimmer:

Förmaksflimmer försvagar i allmänhet hjärtats pumpförmåga och ökar risken för blodproppar. Därför är det viktigt att flimret behandlas.

Om flimret pågått mindre än 2-3 dagar kan man försöka svänga rytmen genast med mediciner eller med en elstöt, dvs. kardioversion.

Om flimret pågått längre än 3 dagar kan man inte svänga rytmen genast utan man påbörjar då behandlingen med blodförtunnande mediciner p.g.a. risken för blodpropp. En kardioversion planeras sedan när blodet är "tillräckligt tunnt".

Om förmaksflimret inte hålls borta efter en kardioversion utan kommer igen efter en tid, brukar patienten få förebyggande medicin för att rytmstörningen skall hållas borta. Ifall det inte heller hjälper har förmaksflimret blivit kroniskt. Blodförtunnande medicin (antikoagulansbehandling) är då nödvändig p.g.a. risken för blodproppar, men om man inte tål den kan läkaren i stället ordinera Aspirin. För många patienter känns det behagligare att leva med ett förmaksflimmer än att rytmen växlar mellan normal rytm och flimmer.

 

Elektrofysiologisk undersökning:

En elektrofysiologisk undersökning kan göras när en rytmstörning orsakar svåra symtom, t.ex.

  • upprepade plötsliga takykardianfall (skov med snabb puls)
  • plötslig medvetslöshet
  • bröstsmärta vid hjärtklappningar

Med undersökningen kan man utreda om symtomen beror på rytmstörning, vilken slags rytmstörning det är fråga om och på vilket ställe i hjärtmuskeln rytmstörningen uppstår och om rytmstörningen är farlig. Behandlingsalternativen är:

  • läkemedelsbehandling
  • kateterablation
  • pacemaker

Ibland behövs inga specialbehandlingar, det räcker med att man känner till rytmstörningens karaktär.

07.08.2017 Redaktion_toimitus