Sjukdomsbeskrivning

Med magsår (ulcus ventriculi) avses både sår i själva magsäcken och även i tolvfingertarmen (ulcus duodeni).  Sjukdomen är relativt vanlig, ca 10 % av befolkningen har någon gång i livet besvär av magsår. Ofta går sjukdomen över på några veckor, men ibland kan sjukdomen återkomma, eller till och med bli kronisk.

Sjukdomsorsak

Magsäcken utsöndrar saltsyra, som sedan irriterar och fräter på slemhinnan i magsäcken och tolvfingertarmen. Detta kan orsaka katarr eller sårbildningar. Magsår får man antingen om man har alltför stor utsöndring av saltsyra, eller om slemhinnans motståndskraft mot saltsyran inte är tillräcklig.

 

Faktorer som ökar saltsyreutsöndringen är tobaksrökning (en viktig orsak till magsår), kaffe och stress. Tendens till stor saltsyreproduktion i magsäcken kan också gå i släkten. Slemhinnans motståndskraft påverkas i negativ riktning av en del mediciner (speciellt värkmediciner, bl.a. acetosalisylsyra) och alkohol. Motståndskraften minskar också normalt med åldern. De senaste åren har man kunnat konstatera, att en bakterie med namnet helicobacter pylori  både ökar utsöndringen av saltsyra och minskar slemhinnans motståndskraft mot saltsyra.

 Helicobacter pylori -bakterien hittades för första gången av två läkare vid namn Robin Warren och Barry J Marsall i Australien år 1983. Detta var sannolikt 80-talets mest betydande medicinska upptäckt. En infektion orsakad av denna bakterie är väldigt vanlig. Hos människor över 50 år har ungefär varannan denna infektion i Finland och i utvecklingsländerna är det ännu vanligare. Bakterien finns i slemhinnan i magsäcken. Har man en gång fått infektionen är den tydligen nästan alltid varaktig. Hur den sprids från en människa till en annan är tillsvidare oklart, men man tycks få smittan nästan enbart i den tidiga barndomen. Det är nästan omöjligt att få smittan som fullvuxen.

Sjukdomsförlopp och prognos

Infektionen är alltså mycket vanlig och de allra flesta som bär på Helicobacter -bakterien har inte några som helst symptom eller men av detta. De senaste åren har man dock i den medicinska forskningen fått övertygande bevis för att en infektion orsakad av Helicobacter märkbart ökar risken för katarr och magsår, och detta gäller både sår i magsäcken och i tolvfingertarmen. Det har också kunnat påvisas, att behandling av infektionen nästan avlägsnar risken att magsår skall återkomma.

Detta innebär, att det sannolikt lönar sig att behandla Helicobacter - infektionen, om man har magsår, kanske också om man har en svår magkatarr, som ger symtom. Magsår kan ha en tendens att återkomma, år efter år. Med vanlig medicin helnar magsåret nästan alltid, men genom att sköta infektionen kan man förhindra att magsår uppstår igen.

 Under senaste tid har man fått ännu tydligare bevis på att Helicobacter infektionen ökar risken för magcancer, t.o.m. i den grad att den utgör den viktigaste orsaken till magcancer.  Om en Helicobacter infektion konstateras bör den alltid behandlas med tanke på cancer risken, även om  patienten är symptomfri. I synnerhet om nära anhörig insjuknat i magcancer. 

 Får man bort Helicobacter, är magsårssjukdomen sannolikt botad för all framtid. Helicobacter är bara en av orsakerna till magsår, sannolikt dock den viktigaste. Även om infektionen sköts bort, är det viktigt, att man också överväger, om sjukdomen kan ha andra orsaker, speciellt tobaksrökning och användande av värkmedicin.   

Konstaterande av sjukdomen

Helicobacter -infektionen är lätt att påvisa. Diagnosen kan fås på flera olika sätt:

  • Gastroskopi (undersökning av magsäcken), i samband med denna undersökning tas en liten provbit och med denna görs en så kallad ureas -test. Inom ett dygn får man ett besked om infektionen föreligger eller inte.
  • Bakterien kan ses vid en mikroskopisk granskning av slemhinnebiopsier. Man kan odla bakterien från magsaft och slemhinnebiopsier.  Provbitar förutsätter, att man gör en gastroskopi, en undersökning, som nuförtiden inte är speciellt besvärlig.
  • Bakterieinfektionen kan med rätt stor säkerhet konstateras med ett blodprov, och kan också påvisas med andningstest. Andningstesten lämpar sig bäst för kontroll av om behandlingen har varit effektiv.  

 Behandling av sjukdomen

Helicobacter -infektionen är alltså väldigt vanlig, och de flesta människor, som har denna infektion, har inte några som helst men av denna. Ger infektionen besvär - i form av magsår eller svår magkatarr - skall den nog behandlas.

Mediciner

Behandlingen är kort men effektiv. Oftast räcker en behandling på 7 - 10 dagar, men under denna tid måste man ta tre mediciner samtidigt, ibland upp till 10 tabletter per dag. För att behandlingen skall lyckas är det därför viktigt att aldrig lämna bort någon dos.

 

En av medicinerna är en hämmare av saltsyreproduktionen i magsäcken, och de andra två är antibiotika. Under graviditet och amning är vården inte möjlig p.g.a. att många av läkemedel som används inte har med säkerhet konstaterats riskfria.

 

Helicobacter -infektionen kräver alltså en riklig medicinering för att läkas. Biverkningar under denna behandling är inte ovanliga, men med de nu använda medicinkombinationer är det högst ovanligt, att behandlingen måste avbrytas. Om man får litet diarré under behandlingen, är det skäl att ändå försöka slutföra denna. Diskutera dock gärna med vårdande läkare! Behandlingen blir nämligen lätt verkningslös, ifall den måste avbrytas.

 

Med den behandling som ovan relaterats, blir ungefär 9 av 10 patienter av med sin bakterieinfektion, men någon är alltid den tionde, där sjukdomen fortsätter. Det är därför oftast skäl att kontrollera, att Helicobacter faktiskt försvunnit från slemhinnan i magsäcken. Enklast gör man detta med ett blodprov eller en andningstest, men ibland föreligger nog behov av en gastroskopikontroll, eftersom det också kan vara viktigt att se, att magsåret läkts.

 

Om Helicobacter -infektionen helt fås bort med medicineringen, då minskar risken för att magsåret skall återkomma alldeles avsevärt, och detta är avsikten med behandlingen. Då den kroniska magsårssjukdomen lugnat ner sig och hålls borta, så mår patienten avsevärt bättre än tidigare, då sårsjukdomen var aktiv.

Tilläggsinformation

http://www.gastrolab.net/

 

 

 

 

22.08.2017 Redaktion_Toimitus