Multipelskleros eller MS är en långdragen autoimmunsjukdom som drabbar det centrala nervsystemet. Följande skador är typiska för sjukdomen: härdlika infektiösa skador i den vita substansen i hjärnan och ryggmärgen. Orsaken till sjukdomen är okänd och det är svårt att fastställa prognos.

MS bryter i allmänhet ut i den tidiga vuxenåldern. Sjukdomen förekommer oftare hos män än kvinnor. Sjukdomsförloppet varierar och skov (försämringsskede) är typiska för sjukdomen.

MS ger många olika symtom; känsellöshet, svindel, balansstörningar, klumpighet, muskelsvaghet och utmattning.

Diagnosen baserar sig på patientens symtom, neurologiska undersökningar och magnetröntgen av hjärnan och ryggmärgsundersökning. Med magnetröntgen kan man se de skador som uppkommit i den vita vävnaden. Dessutom har patienten förhöjt inflammationsvärde och antikroppar i ryggmärgsvätskan.

MS indelas i två olika typer; skovvis MS och MS som gradvis blir värre. Sjukdomen som förlöper i skov efter vilket symtomen helt eller delvis går tillbaka. Sådana här skov kan förekomma antingen flera gånger per år eller enbart en gång per tio år. Den sjukdom som gradvis försämras har inga uttryckligt klara skov.

Patienter med den MS-sjukdom som består av skov behandlas med betainterferon. Behandlingen botar inte MS men den försinkar framskridningen och minskar antalet förekommande skov samt gör dem lindrigare.

Rehabilitering är en del av MS-patientens vård. Med rehabilitering strävar man efter att förebygga och lindra de förändringar som sjukdomen orsakar. De olägenheter som sjukdomen orsakar är individuella, vilket betyder att behovet av rehabilitering varierar. Med anpassningsträning, fysioterapi och perioder av anstaltrehabilitering kan man inverka på patientens funktionsförmåga och livskompetens.

02.12.2015 VKSadmin