Diabetes är en rubbning i ämnesomsättningen och kännetecknas av att sockerhalten i blodet stiger för högt. De två mest kända och vanliga formerna av diabetes är typ 1 och typ 2. De båda typerna har många gemensamma drag men skiljer sig också åt på viktiga punkter bl.a. hur de behandlas och orsaken till att patienten får sjukdomen.

Typ 1- diabetes

Typ 1 kallas också för barn- eller ungdomsdiabetes därför att den oftast bryter ut i barn- eller ungdomsåren. Typ 1-diabetes är en autoimmunsjukdom, det betyder att kroppen av en eller annan anledning förstör sina celler, i det här fallet de insulinproducerande öcellerna i bukspottskörteln.

Orsakerna till typ 1-diabetes är inte helt kända och det går inte att förhindra att sjukdomen bryter ut. Vanliga symtom är stora urinmängder, törst, avmagring och trötthet.

När insulinutsöndringen har upphört eller är kraftigt nedsatt måste insulinet alltid ersättas med insulinbehandling. Insulin är ett livsviktigt hormon.

För kosten gäller allmänna närings- och kostrekommendationer, men samspelet mellan kost, insulinbehandling och motion kräver goda kunskaper och en viss ansträngning. Det viktigaste är att lära sig bedöma kolhydratinnehållet i måltiderna och anpassa insulindoserna därefter. För att veta hur man skall göra måste man mäta blodsocker. Egenvården står i centrum, för det behövs kunskap, skicklighet, motivation och uthållighet, god vård innefattar också samarbete med läkaren och diabetesskötaren. För egenvården i vardagen ansvarar diabetikern själv och hans eller hennes närstående. Förutom egenkontrollerna ingår besök och kontroller på diabetesmottagningen.

Källa:

Diabetesförbundets D-skrift. Typ 1-diabetes. Vägledning för dig med juvenil diabetes 2004.

Ilanne-Parikka P.,Kangas T, Kaprio E., Rönnemaa T. (2006). Diabetes, Duodecim

 

Typ 2- diabetes

Typ 2 är en form av vuxen- eller åldersdiabetes som oftast debuterar efter 40 års ålder. Typ 2 diabetes är en avsevärt vanligare sjukdom än typ 1-diabetes. Typ 2-diabetes är en sjukdom där höjda blodsockervärden går hand i hand med flera andra störningar. Höjt blodtryck, onormala blodfetter och ökad koagulationsbenägenhet bildar tillsammans det som kallas det metabola syndromet , en omfattande ämnesomsättningsrubbning.

Vid typ 2-diabetes har insulinet nedsatt effekt i vävnaderna samtidigt som sockerproduktionen i levern har tilltagit och nedsatt förmåga hos betacellerna i bukspottskörteln att producera rätt mängd insulin vid rätt tidpunkt. Sjukdomen utvecklas vanligen långsamt och ger få symtom. På grund av den ökade risken för hjärt- och kärlsjukdomar räcker det inte med att mäta blodsockret, också blodtrycket, blodfetterna måste följas upp.

Benägenhet att få typ 2-diabetes är starkt ärftlig, men man kan påverka sjukdomsdebuten med hjälp av livsstil och levnadsvanor. A och O är att undvika övervikt och att motionera. Livsstilsfaktorerna spelar en stor roll också när typ 2-diabetes är ett faktum.

I behandlingen av hela människan ingår livsstilbehandling (hälsosam kost, motion, viktnedgång och rökfrihet) och läkemedelsbehandling samt besök och kontroller vid diabetesmottagningen.

Källa:

Diabetesförbundets D-skrift. Typ 2-diabetes. En vägledning för dig med vuxendiabetes 2004.

Ilanne-parikka P., Kangas T., Kaprio E. Rönnemaa T. (2006). Diabetes, Duodecim.

08.08.2017 Redaktion_toimitus